lisakarin.blogg.se

Öhm...Nä."

Ibland önskar jag att jag kunde svara "nä, men en flickvän". Jag skulle så gärna vilja se ansiktsuttrycken när de inser att de utelämnar, placerar dig i ett fack och antar någonting som inte alls är eller borde vara självklart. 

Jag har växt upp med båda delarna. För mig har homosexualitet aldrig varit någonting konstigt utan snarare tvärt om. Den kvinna jag ser upp till och beundrar mest i hela världen är lesbisk, fattar ni hur ballt det i mina 10åriga ögon blev? Kanske är det just därför eller så är det för att jag under hela min gymnasietid antogs vara gay som jag kan bli så provocerad av en så enkel fråga som ter sig helt naturlig för så många. 

Det är så enkelt att omformulera sig en aning och helt plötsligt behöver inte personen som svarar förklara sig längre. 

"Är du singel då?

Är du tillsammans med någon?

Har du nån partner då?"

Se hur lätt det är. 

Och bara genom det så krossar vi de heteronormativa förväntningarna på varandra och öppnar upp för vilket svar som helst. Du behöver inte korrigera frågan för att förklara vart du lägger din kärlek eller vem du just nu har för partner. Du slipper komma ut. 

Ingen tänker på att du lämnat ute heteronormen i din fråga men tvärt om tror jag påverkar. Egentligen pratar jag om någonting jag inte har en aning om men jag blir förbannad på att ständigt få frågan om den där jävla pojkvännen. 

Vem fan är du att anta, ta för givet eller bestämma att jag ens vill ha en sån?